Jag brukar aldrig köpa godis. Verkligen aldrig. Men när någon annan har köpt då svullar jag mer än gärna.
Vicente, som bor i samma hus som jag, har lämnat sitt godis framme i vardagsrummet. Så jag kan inte stoppa mig själv. Jag smyger ut, fyller mina fickor och springer in på mitt rum för att trycka i mig.

Usch alltså. Jag borde passa mig. Jag vill inte bli som efter Thailandresan förra julen.
När jag kom hem därifrån var jag en riktig padda. Jag fick höra av folk att de aldrig sett mig så fet som jag var då. I skolan fick jag sitta med uppknäppta byxor och när jag gick så kunde jag verkligen känna hur mina nya strutpattar skumpade.
Nu får jag sluta tatta godis! Man önskar ju ingen repris direkt...